Svenska: Telefonapparat Dialog, år 1973, för AT-system, huvudapparat, anknytningsapparat till växel och sidoapparat. Bordsmodell av termoplast med transparent fingerskiva och röd sifferskiva med L.M. Ericssons logotyp. Att fingerskivans numrering börjar på 1-2-3 och inte 0-1-2 indikerar att telefonen inte är avsedd för den svenska marknaden. Ringsignalens styrka är ställbar med ett reglage på apparatens undersida.

Dialog började tillverkas 1962 och blev Televerkets standardtelefon i mars 1969. Formgivarna från arkitektkontoret Ahlgren-Olsson-Silow (AOS) var starkt influerade av amerikanen Henry Dreyfuss ergonomistudier.

I takt med att plasten gjorde sitt intåg i tillverkningsindustrin på 1950-talet kunde man ersätta telefonernas tunga och sköra bakelitskal med ett formsprutat plastskal. De främsta fördelarna var att man reducerade telefonens vikt och att den blev billigare att tillverka. Den svenska telefonen Dialog introducerades 1962 och var resultatet av ett projekt som framhöll att formgivning, ergonomi, teknik och tillverkningsmetod skulle ha lika prioritet. Den nya telefonen innehöll flera nyheter bland vilka kan nämnas ergonomiskt utformad lur, kåpa med inbyggt bärgrepp, reglerbar ringklocka, automatisk reglering av transmissionsnivån i förhållande till abonnentledningens längd och att den var möjlig att få i flera färger. Den tillverkades både av L.M Ericsson och Televerkets verkstad, i regel med fingerskiva men även i flera varianter med knappsats. Dialog presenterades för den svenska allmänheten i maj 1965.